Att prissätta konkurrenskraftigt är ett av de viktigaste verktygen för en leverantör som vill vinna en offentlig upphandling. Samtidigt är det vanligt att upphandlande myndigheter oroar sig för osunda prisnivåer – där leverantörer pressar priser så hårt att kvaliteten kan påverkas.
Men hur långt får en myndighet gå för att styra prisbilden? Får man till exempel sätta ett lägsta tillåtet pris, ett så kallat golvpris? Svaret är nej – och det har nu bekräftats av Högsta förvaltningsdomstolen.
I det här inlägget förklarar vi vad golvpriser innebär, varför de inte är tillåtna enligt lagen om offentlig upphandling (LOU), vad som gäller vid onormalt låga anbud och hur både leverantörer och upphandlande myndigheter bör agera.
Vad är ett golvpris?
Ett golvpris innebär att en upphandlande myndighet i upphandlingsdokumenten anger att priset i ett anbud inte får understiga en viss nivå. Det kan till exempel stå att ”timpriset får inte vara lägre än 400 kronor”.
Syftet med ett golvpris är ofta att försöka förhindra onormalt låga anbud – alltså anbud som bedöms vara så lågt prissatta att det inte framstår som affärsmässigt hållbart. Det är ett sätt att undvika att en leverantör ”prissar in sig” på ett sätt som potentiellt kan leda till kontraktsbrott eller undermålig leverans.
Vad säger lagen – är golvpris tillåtet?
Nej, att använda sig av golvpris är inte förenligt med LOU (lagen om offentlig upphandling). Detta har fastslagits i praxis från Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 3566-21.
Enligt domstolen strider golvpriser mot de grundläggande upphandlingsprinciperna i 4 kap. 1 § LOU, i synnerhet:
- Likabehandlingsprincipen – alla leverantörer ska behandlas lika och ges samma förutsättningar
- Proportionalitetsprincipen – krav får inte vara mer långtgående än vad som är nödvändigt
- Transparensprincipen – det ska vara tydligt på vilket sätt anbud kommer att utvärderas
Genom att sätta ett lägsta tillåtet pris hindras leverantörer från att konkurrera fritt med sitt pris. Samtidigt får den upphandlande myndigheten inte möjlighet att pröva samtliga inkomna anbud på ett objektivt sätt.
Rättspraxis: HFD 3566-21
I det aktuella målet hade en kommun infört ett krav om att timpriset inte fick understiga 400 kronor. En leverantör som lämnat ett anbud med lägre pris uteslöts. Frågan prövades hela vägen upp i Högsta förvaltningsdomstolen, som konstaterade att ett sådant krav strider mot upphandlingslagstiftningen.
Domstolen slog fast att låga priser i stället ska hanteras enligt reglerna om onormalt låga anbud, som finns i 16 kap. 7 § LOU. Det innebär att upphandlaren måste begära en förklaring från leverantören innan anbudet eventuellt förkastas – inte utesluta det direkt på grund av ett minimipris.
Så hanterar du onormalt låga anbud – enligt LOU
Om ett anbud förefaller onormalt lågt i förhållande till det som ska levereras, ska upphandlande myndighet enligt 16 kap. 7 § LOU begära att leverantören förklarar sitt pris. Det kan till exempel handla om:
- Effektiv produktionsmetod eller teknik
- Särskilt förmånliga inköpsvillkor
- Strategiska överväganden, till exempel marknadsinträde
- Lagligt stöd, såsom subventioner
Om förklaringen inte är tillfredsställande, och det finns skäl att tro att leverantören inte kan uppfylla avtalet, får anbudet förkastas. Men det måste alltså alltid ske genom en individuell bedömning – inte genom generella prisgränser.
Varför golvpris strider mot likabehandlingsprincipen
En central princip inom offentlig upphandling är att alla leverantörer ska kunna konkurrera på lika villkor. Genom att ange ett minimipris utestänger man i praktiken vissa leverantörer från att delta, trots att deras affärsmodell eller strategi kanske bygger på låga priser med bibehållen kvalitet.
Exempel: Ett mindre bolag som vill ta sig in på marknaden kan ha lägre overheadkostnader än sina konkurrenter. Att de erbjuder ett pris på 380 kr/timme i stället för 400 kr kan vara fullt rimligt – men golvpriset förhindrar detta.
Vad innebär det här för dig som leverantör?
Som leverantör innebär detta rättspraxis att du inte kan uteslutas från en upphandling enbart för att ditt pris är lågt – så länge du kan motivera det. Det är alltså fullt tillåtet att konkurrera med ett lågt men affärsmässigt hållbart pris.
Om du stöter på upphandlingar där golvpris förekommer, har du rätt att:
- Ställa frågor via upphandlingsverktyget
- Överpröva upphandlingen hos Förvaltningsrätten
- Anmäla oskälig praxis till Konkurrensverket eller Upphandlingsmyndigheten
Vad bör upphandlande myndigheter tänka på?
För den upphandlande sidan innebär detta att man inte bör införa fasta golvpriser i förfrågningsunderlaget. I stället bör fokus ligga på att:
- Utforma tydliga krav på kvalitet och leverans
- Definiera vad som är ett rimligt prisintervall
- Vara beredd att begära prisförklaringar vid behov
Det är alltid bättre att låta marknaden visa sitt spann – och därefter hantera eventuella avvikelser enligt lagen, snarare än att förhandsdiskvalificera.
Sammanfattning
Golvpriser är inte tillåtna i offentlig upphandling. De strider mot LOU:s grundprinciper om likabehandling, proportionalitet och öppen konkurrens. I stället ska upphandlande myndigheter hantera misstänkt låga priser genom att begära förklaringar enligt reglerna om onormalt låga anbud i 16 kap. 7 § LOU.
För dig som leverantör innebär det att du har rätt att konkurrera med ett lågt men hållbart pris – och att du inte ska uteslutas utan individuell prövning. Offentlig upphandling ska vara rättvis, transparent och öppen för alla – även de som vill vinna med pris.
Behöver du hjälp att tolka LOU, överpröva en upphandling eller stärka dina anbud? Kontakta oss på UpphandlingDirekt – vi hjälper dig att agera rätt och strategiskt i varje steg.
